Att synliggöra det osynliga – om stress, sjukskrivningar och behovet av nya mätmetoder

I sitt senaste nyhetsbrev lyfter Hjärnfonden en av vår tids mest akuta folkhälsoutmaningar: den stressrelaterade ohälsan. De beskriver ingående hur långvarig belastning utan återhämtning påverkar hjärnan och listar de varningssignaler som ofta föregår en krasch.

Detta är en fråga som inte bara rör individens lidande utan också utgör en enorm samhällsekonomisk utmaning. Tittar vi på nationell statistik framträder en tydlig bild av allvaret. Enligt Försäkringskassans lägesbild är psykiatriska diagnoser idag den enskilt vanligaste orsaken till sjukskrivning. Siffrorna visar att 47,5 % av alla pågående sjukfall faller inom denna kategori. Av dessa står den stressrelaterade psykiska ohälsan (t.ex. utmattningssyndrom) för en betydande del – cirka 20,3 % av samtliga pågående sjukfall. Det innebär att var femte person som är sjukskriven i Sverige idag är det på grund av stress.

Statistiken avslöjar också en dramatisk könsskillnad. Kvinnor är kraftigt överrepresenterade och utgör hela 79 % av gruppen med stressrelaterad psykisk ohälsa. Kombinationen av arbetsliv, familjeansvar och bristande återhämtning slår hårt, särskilt mot kvinnor mitt i livet. Vi står alltså inför en situation där en stor del av arbetskraften slås ut av tillstånd som ofta kommer smygande och är svåra att kvantifiera innan det är för sent.

När subjektiva symtom inte räcker

En utmaning med utmattningssyndrom är dess komplexitet. Sjukdomsförloppet är sällan linjärt och symtomen – såsom minnesstörningar, ljudkänslighet och sömnproblem – är ofta diffusa i ett tidigt skede. Som Hjärnfonden påpekar är det avgörande att "känna igen signalerna", men den kliniska verkligheten visar att det ofta är svårt att dra gränsen mellan normal trötthet och patologisk stress enbart baserat på självskattning.

Det är här behovet av en utökad diagnostisk verktygslåda blir tydligt. För att kunna agera preventivt behövs fler parametrar som hjälper till att förstå vad som sker i kroppen under ytan.

NeuroEVs – ett biologiskt komplement

Genom att analysera neuronala extracellulära vesiklar (NeuroEVs) studeras biomarkörer som speglar kommunikationen mellan celler i nervsystemet. Det är viktigt att understryka att en analys av NeuroEVs inte är ett facit som ensamt kan diagnostisera utmattning. Utmattningssyndrom är en multifasetterad diagnos som kräver en sammanvägning av kliniska bedömningar, psykosocial situation och symtombild. Om du är nyfiken på hur din egen biologiska NeuroEV profil ser ut kan du läsa mer här och boka ditt test: Om NeuroEVs – analys av hjärnrelaterade stressmarkörer i blodprov

Däremot kan metoden fungera som ett värdefullt komplement. I en diagnostik där man tidigare nästan uteslutande förlitat sig på samtal och skattningsskalor, kan NeuroEVs tillföra:

• Biologisk korrelation: En möjlighet att se om den upplevda stressen har en mätbar motsvarighet på cellnivå.

  
  

• Tidig indikation: Potentialen att upptäcka molekylära förändringar innan de kognitiva symtomen blivit invalidiserande.

  
  

• Uppföljning: Ett sätt att över tid följa hur kroppen svarar på återhämtning och insatta åtgärder.

Konceptet att mäta hjärnhälsa via blodet får allt starkare stöd i internationell forskning. Det vi ser är att långvarig psykosocial stress kan påverka blod-hjärnbarriären – den skyddsmur som normalt håller hjärnan isolerad – så att den tillfälligt blir mer genomsläpplig.

En annan publicerad studie i Frontiers in Public Health (2025) belyser hur psykisk belastning och stress hos vårdpersonal kan kopplas till mätbara förändringar i just blodbaserade extracellulära vesiklar. Detta stöds också av tidigare forskning på bland annat akutläkare, en yrkesgrupp med hög risk för utmattning. Där har man kunnat mäta förhöjda nivåer av proteinet S100B i blodet hos de med utmattningssymtom. S100B är ett protein som normalt finns inne i hjärnan (bland annat i astrocyterna), och när vi hittar det i blodet är det ett tydligt tecken på att barriären har gett vika för stressen.

Slutsatsen bli tydlig: Stress stannar inte i huvudet – den lämnar biologiska spår som vi idag har tekniken att upptäcka.

Vägen framåt

Att minska sjuktalen kräver insatser på alla nivåer. Hjärnfondens arbete med att sprida kunskap om symtomen är fundamentalt. Att utveckla fler metoder och verktyg som gör det osynliga mätbart är lika viktigt vilket och ger både individer och företag bättre förutsättningar för tidiga insatser.